fredag 15 mars 2013

Madame Bovary av Gustave Flaubert


Gustave Flaubert (stanford.edu)

Fenomenet "klassiker" väcker i boksammanhang inte sällan vissa tankar och känslor. Ofta kläs dessa förnimmelser i adjektiv såsom "gammal", "omodern" och rent av "mossig". Vissa tycker till och med att de här böckerna luktar illa. Men ha förtröstan, då det ofta finns nyutgåvor/nyöversättningar av dessa åldersdigra antikviteter till läsestoff att tillgå i ett bibliotek nära Dig. Behärskar du konsten att hantera lukten av en gammal bok, så vågar jag dock påstå att man allt som oftast blir rikligt belönad av både gammal, som nytryckt klassiker. Madame Bovary, skriven av Gustave Flaubert är definitivt en sådan bok. Den har nyligen kommit ut i en nyöversättning, men undertecknad bloggskribent valde djärvt nog att läsa en av de äldre, mer fragranta upplagorna. Nämligen en från slutet av 50-talet (Översatt av; Allan B. Janzon, 1959).

Boken Madame Bovary kom dock världen till mötes redan på 1800-talet (1856) och räknas av förstå-sig-på-arna som en av de första riktiga romanerna. Varför, jo förmodligen därför att det är en sammanhållen bok med ett fantastiskt persongalleri. Den är rolig på ett karikerande, ofta raljerande vis och värjer sig inte för att slänga en känga åt diverse inflytelserika personer, livåskådningar och fenomen (läs prästerskap, läkare, överklass och kristendom). Från början publicerades Madame Bovary inte som en roman, utan i en tidning och den väckte då en hel del rabalder. Faktum är att den blev åtalad för att vara "sedlighetssårande". Vad det nu kan tänkas betyda?! Den friades från detta åtal, enligt Gustave Flaubert själv, mycket på grund av ett gott advokatsarbete.    

Så till knäckfrågan; Är boken "omodern" och mossig? Nej, tvärtom! Det är en minst lika aktuell bok nu som då. En bok om livet i stort och mellanmänskliga relationer i synnerhet. Vissa detaljer, som att låna pengar för konsumtion och den västerländska drömmen om att något nytt, något bättre, förhoppningsvis alltid väntar runt hörnet, känns obehagligt bekant och välskildrat. Tidlöst rentav. Boken kräver dock en del av sin läsare. Men om man kämpar på och kommer in det ofta briljanta och roligt skrivna språket, så är det alla gånger mödan värt. Boken har förövrigt filmatiserats minst tio gånger. Kolla IMDB för mer info...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar